Att bli sjuk

Sommaren 2007 inträffade något underligt. Vi var på väg till Karlshamn för att fira semester ute på Hallö. På vägen dit så kände jag mig lite konstig i vänstra ögat. På morgonen dagen efter så började jag se dubbelt och det ökade gradvis under dagen. Det som var konstigt var att om jag höll för ena ögat så såg jag perfekt och bytte så var det också perfekt men om jag tittade med båda så var det gravtdubbelt. På måndagen så ringde jag vår husläkare och fick en tid direkt. Vi fick åka hemåt för att kolla vad som var fel. Jag fick en akut tid hos ögonläkaren på Helsingborgs lasarett. Efter en undersökning så blev jag skickad till Neurolog för vidare undersökning. Jag fick stanna kvar övernatten för observation och röntgen. Jag fick även göra ryggmärgsprov och en dröse olika blodprover. Det kändes lite underligt att få ligga kvar på sjukhuset och vinka av Ditte och Oliver. Hur allvarligt var det egentligen? Dagen efter fick jag åka hem igen utan att de visste vad som var fel. Jag fick besked att jag troligtvis hade någon form av inflammation på synnerven. Jag fick återkomma för besök hos både ögonläkare och neurolog vid upprepade tillfällen. Jag fick ett par ”läckra” specialglasögon med spektrum i som tog bort dubbelseendet. Efter två månader så avtog dubbelseendet fast inte helt. Man lär sig leva med det och det var inte mycket att bry sig om. 2009 när vi var på semester på Bonaire så hände det något konstig med samma öga igen. Denna gång så såg jag suddigt med vänstra ögat. När vi kom hem så fick jag kontakta ögonläkare och neurolog igen. Det blev magnetröntgen nya prover. Då jag såg suddigt på ena ögat så fick jag ofta huvudvärk och rekommendationen från ögonläkaren var, ät huvudvärkstabletter det hjälper mot huvudvärken. Det visade sig även att jag blivit färgblind på vänster ögat. Efter ca en månad så kom beskedet. Jag var på besök hos neurologen och hon bad mig sätta mig ner och att hon hade mindre bra nyheter. Ja, klart att man var lite nervös. Det snurrade såklart i huvudet om vad det kunde vara. Det fanns ju en rad olika mindre roliga sjukdomar som man inte ville ha speciellt inte när problemet satt på ögat i huvudet. Kanske kunde det vara cancer. Den sekunden varade länge. Visst är det underligt vad man hinner tänka mycket under en sekund om man hamnar i en pressad situation. Var livet slut? Jag som bildat familj. Ditte, Oliver 13, Alvina 1,5 år och en till bebis som var på väg. Svaret var att jag hade Multipel Skleros(MS). Min första tanke var skönt att det inte var cancer! Multipel Skleros hade jag ingen aning om vad det innebar. Det enda som jag visse var att min faster Anita har det och att hon sitter i rullstol. Att hamna i rullstol kändes inte så spännande men jag är en positiv människa och försöker alltid hitta positiva saker även i negativa. Jag fick veta att Multipel Skleros är en kronisk sjukdom, dvs den går inte bota. Den är dock inte dödlig. Kronisk är ju lite tråkigt men inte dödlig är ju tokbra! Neurologen berättade en massa om MS och jag tror att det mesta gick in genom ena örat och ut genom det andra. Det snurrade mest runt i huvudet. Det enda som kändes viktigt just nu var INTE DÖDLIG! :) Jag fick med mig hem ett antal broschyrer om MS som jag skulle läsa. På vägen hem så ringde jag Ditte och berättade vad som hänt.

Läckra brillor eller?